fiiina

27 augusti är en dag som jag alltid kommer att minnas. Det var då de värsta som kunde hända skedde. Det känns helt overkligt att idag sitta här och skriva ett brev om dig på den 18-årsdag som du inte ens kommer att få läsa. Vem kunde tro att något olycka skulle ske? Hade jag vetat de så hade jag klamrat mig fast vid dig till din fina utstrålning och godhet varje sekund jag hade fått chansen.
Du avr alltid så engagerad i allt du gjorde. Du hade så mycket kunskap och så mycket du ville säga och genomföra. Som jag säger så var du en som hade nått väldigt långt här i livet. Det är så orättvist att vi inte kunde se vad du skulle bli och att du inte fick möjlighet att uppnå de du själv ville.
Rebecca, du var så stark i sådana situationer som detta och det är då jag saknar dig som mest. De flesta ahr alltid kommit till dig för att få tröst. Du ska bara veta hur många det är som samlats för dig och som bryr sig om den tragiska båtolyckan som hände. Du lämnar så många otroligt fina minnen som jag verkligen ska ta vara på. 
Vi har blivit starkare på grund av dig. Inte bara gav du massor av dig själv medan du levde, du fortsätter att ge och hjälpa oss efter de du försvunnit från oss.
Vänksap av en så underbar kompis kan inte beskrivas med ord. Du kommer alltid att vara djupt älskad och ha en stor plats i hjärtat.

Jag bär ditt halsband till minne av dig och vårt hjärt-armband som vi delade har jag sparat väl. Jag har så fina bilder av alla oss när vi va i Dk. Du komemr alltid att vara ett stort ljus och glädjespridare.
Jag är så glad att jag fick lära känna dig.

/Fina